Erika i Montana

Det är riktigt halt på vägarna just nu. Dani, jag och Danis värdpappa fasnade i en snödriva vid sidan av vägen igår kväll... Vilket var hur kul som helst för Dani kommer från Chile och har i princip bott i en öken hela sitt liv. Så hon trodde vi skulle dö haha! Stackarn.

Så terminsproven är äntligen över. Jag hade bara fem eftersom jag är office-aide en period och har study hall en annan... Men jag tror jag fick åtminstone godkänt i alla ämnen. Onsdag hade jag engelska, turism och office-aide proven, torsdag historia, personal development och idrott och idag hade jag bara study hall... jag skulle ha skolkat eftersom vi får 10 nya dagar som vi kan vara borta från skolan på måndag men vi har en baksetmatch ikväll så jag måste gå i skolan idag för att få delta i matchen. Jobbiga skolregler! Så jag satt och läste en bok i en obekväm skolbänk hela study hall. Vi hade i alla fall bara en lektion som var en timme och femton minuter och sen slutade skolan kl 10 idag så det var skönt.

Jag och nästan alla andra utbytesstudenter i Whitefish (plus Joshka, Tyskland, som går i skola i Kallispell och Jack, Julia och Britney) var uppe och åkte skidor i söndags. Vi kom upp runt elva och tog fyra bussen hem. Det var jättekul med så många. Fast bindningarna på Renzos snowboard gick sönder vid tretiden, så det var lite tråkigt.

I alla fall, när vi satte oss på bussen för att åka hem hörde vi massa snack om en lavin som hänt tidigare på dagen. Jag tyckte det var konstigt att vi inte hört något tidigare eftersom den hände vid 12 tiden, fyra timmar tidigare! Den var inte inne på Whitefish Mountain Resort området (eftersom de skjuter varje dag innan de öppnar för att utlösa tänkbara laviner) utan off-pist en bit ifrån, men tydligen kunde man se den från en av sittliftarna. Vi var i den sittliften men inte såg vi något! De sa att en var död och några saknades. För att komma till Canyon Creek där lavinen var måste man ta liftarna i Whitefish Mountain Resort och sen snedda ut från en av svarta backarna, så det kändes ju praktiskt taget som om det var inne på resort:en... Tyckte jag.

Idag första lektionen hade jag Mr Holloway i engelska (som vanligt) och han är värsta skogmulle. Han hade varit ute i Canyon Creek och hade nästan hamnat i den, men han och hans hiking kompis tog en liten paus så de missade den precis. (Phew!) Istället hjälpte han till och letade efter folk i lavinen. Så Mr Holloway gav oss all insider information som pressen inte släppt än. Tydligen hade en kille i 19årsåldern utlöst lavinen. Han bröt benet när han for ner i snömassorna och benstumpen som tack ut ur låret slet upp magen på honom, så trots att han inte var begravd under snön blödde han till döds. (Hemskt! Sist jag var i USA dog ju en tolvåring i en badbassäng. Jag börjar tro att USA inte är särskilt säkert.) Strax efter fyra hittade de en man som var begravd under snön, men då hade det ju gått mer än fyra timmar så han hade varit död i typ tre och en halv. Just nu tror de att tre till är försvunna, men inget är säkert. Usch, jag tycker bara att det är så hemskt. Särskilt glad är jag att jag inte åker skidor utanför resort:en för en lavin skulle jag helst inte vilja hamna i.

Jag skirver mer imorgon om jag hör något nytt...

Vi har just börjat med stunting i cheerleading! Coachen Fleming gjorde mig till en flyer, personen som flyger så att säga. Stunting är människopyramider och sånt (fast pyramider anses för farligt numera). Idag kastade de mig för fösta gången... kul men svårt att landa rätt när de tar emot mig. Coach hade inte riktig förklarat var jag skulle göra av armarna så jag gav Heather näsblod (av misstag såklart!). Oops. Och i lördags under en match råkade jag sparka Doug i anisktet (inte under stunting)... Men allt coach gjorde var att applådera mig för att jag sparkade så högt, haha. (och Doug skrattade. Han ska egentligen inte stå ivägen för oss...) Sånt där händer tydligen hela tiden, jag hade bara otur som råkade ut för det två gånger så tätt intill. Skämdes när Heather började gråta men coach sa att jag inte skulle må dåligt över det, näsblod och blåtiror är helt normalt i cheerleading. Tjaa, jag är i alla fall glad över att jag är flyer så jag slipper sånt. (Behövde faktiskt slå upp "black eye" i orboken, höhö)

Kram!

Inte mycket händer här borta just nu... Skolan började redan den 3:e, så två dagar i skolan innan helg igen. Igår hade vi ett par basketmatcher i Kallispell, typ 20 min härifrån. Både tjej och killaget spelade mot Flathead High så vi hade tvåmatcher i rad. Vad gjorde mig lite arg var att eftersom första matchen började klockan 18 åt vi inte innan, och emellan matcherna när vi skulle ha fått äta så var tjejernas baketlag i omklädningsrummmen och eftersom de är "viktigare" än oss cheerleaders kom vi inte åt maten. Så jag fick middag vid midnatt istället, och det hade väl inte varit så illa om vi inte haft två hela matcher sen lunch... För det mesta är jag bara lite sur på att jag hamnat längst ner på den här konstiga herarkin igen. När jag var manager för volleyboll gick alla volleybollspelare före oss managers och när jag är cheerleader går alla basketspelare före oss... Så nu sitter jag längst fram i bussen igen. Lite uppskattning skulle inte sitta helt fel. I alla fall så fick jag ett helt amerika-size McDonalds meal av Aldo som gjorde min mage glad igen. (Och en extra dryck gratis eftersom de före oss ändrade sig och beställde något annant när drycken var färdig! Haha!)

Kramar