3/7: Hemflyttad
Äntligen hemma, har jetlag men är glad i alla fall. Tydligen rullar jag inte r:en tillräckligt mycket längre och uttalar en del lite roligt men det går väl över. Har sovit, packat upp och träffat kompisar sen jag kom hem för två dagar sen.
Resan hem var helt galen.
Alla blev avsläppta på the Independent High School i Whitefish av sina värdfamiljer. Alla sa hej då och några lokala reportrar gick omkring och fotade och intervjuade oss alla. Sen blev vi ivägskjutsade till en vattenpark med massor av vattenrutchbanor och sånt. Där plaskade vi omkring, spelade fotboll och volleyboll i några timmar innan vi åkte tillbaka, böt om och satte oss på en buss som tog oss till Seattle (12 timmar!). På bussen gick det ganska vilt till, nästan tjugo ungdomar utan någon nämnvärd vuxen bevakning. Värsta tänkbara senario utspealde sig, men jag måste erkänna att jag hade asroligt hela vägen. Efter 12 timmar kom vi fram tidigt på morgonen i Seattle och forslades till ett college där vi fick vänta på våra flighter. När det var vår tur sattes svenskarna, chilenarna, österrikarna och ungrarna på en buss och kördes ut till flygplatsen. Pga en försening med bussen och och en skitlång (tänk säkert 2 km lång om den var i en rad) kö till incheckningen (något hade gått fel med Northwest Airlines) missade vi nästan vår flight, men fick tillslut checka in vid första klass disken och sen sprang vi. Fick säga hejdå jättesnabbt till chilenarna som hade varit några av mina bästa kompisar under året, är fortfarande ganska ledsen över det.
Flyget var långt, 10 timmar, 1,5 timmes byte av flygplan i Amsterdam, och sen 2 timmar till. Kom fram till Arlanda där familjen och två kompisar väntade. Gud så härligt det var att se dem igen! På eftermiddagen kom några andra kompisar också över och hjälpte mig hålla mig vaken, hade inte sovit på tre dagar. Eller jo, fyra timmar på tre dagar. En eller två på bussen, en halv på väg till flygplatsen och ett par på flyget. Var helt enkelt för nervös och ledsen och glad för att sova, och så ville jag ju spendera så mycket tid som möjligt med de andra utbytesstudenterna förstås.
Kramar!
Resan hem var helt galen.
Alla blev avsläppta på the Independent High School i Whitefish av sina värdfamiljer. Alla sa hej då och några lokala reportrar gick omkring och fotade och intervjuade oss alla. Sen blev vi ivägskjutsade till en vattenpark med massor av vattenrutchbanor och sånt. Där plaskade vi omkring, spelade fotboll och volleyboll i några timmar innan vi åkte tillbaka, böt om och satte oss på en buss som tog oss till Seattle (12 timmar!). På bussen gick det ganska vilt till, nästan tjugo ungdomar utan någon nämnvärd vuxen bevakning. Värsta tänkbara senario utspealde sig, men jag måste erkänna att jag hade asroligt hela vägen. Efter 12 timmar kom vi fram tidigt på morgonen i Seattle och forslades till ett college där vi fick vänta på våra flighter. När det var vår tur sattes svenskarna, chilenarna, österrikarna och ungrarna på en buss och kördes ut till flygplatsen. Pga en försening med bussen och och en skitlång (tänk säkert 2 km lång om den var i en rad) kö till incheckningen (något hade gått fel med Northwest Airlines) missade vi nästan vår flight, men fick tillslut checka in vid första klass disken och sen sprang vi. Fick säga hejdå jättesnabbt till chilenarna som hade varit några av mina bästa kompisar under året, är fortfarande ganska ledsen över det.
Flyget var långt, 10 timmar, 1,5 timmes byte av flygplan i Amsterdam, och sen 2 timmar till. Kom fram till Arlanda där familjen och två kompisar väntade. Gud så härligt det var att se dem igen! På eftermiddagen kom några andra kompisar också över och hjälpte mig hålla mig vaken, hade inte sovit på tre dagar. Eller jo, fyra timmar på tre dagar. En eller två på bussen, en halv på väg till flygplatsen och ett par på flyget. Var helt enkelt för nervös och ledsen och glad för att sova, och så ville jag ju spendera så mycket tid som möjligt med de andra utbytesstudenterna förstås.
Kramar!
Kommentarer
Trackback