25/2: Challenge game
Okej så nu är det något jag måste föklara innan jag börjar.
1 Alla skolor spelar i en basket serie under basket säsongen, vi är i östra Montana serien eller något sånt.
2 När alla mött alla två gånger, borta och hemma, börjar divisionals som är turneringen som bestämmer vilka två lag från östra som får åka till state.
3 State är turneringen som bestämmer vilken skola som är bäst i hela Montana.
4 Divisionals är precis över, tejerna kom tvåa och får åka till state.
5 Killarna kom också tvåa, men eftersom de inte spelat mot C-falls, som kom trea, i divisionals (bara i serien) så hade C-falls rätt att utmana Whitefish i ett challenge game. Den som vann the challenge game kom tvåa i divisonals och fick åka till state.
Så detta challenge game var i kväll. Columbia Falls (C-falls) och Whitefish har jag ju berättat är som Katte och Skrapan - bittra fiender. C-falls har en mycket bättre hejaklack (fast vi Whitefish cheerleaders är såå mycket bättre förstås....) Två tredjedelar av idrottshallen togs upp av C-falls anhängare. C-falls vann båda matcherna mot Whitefish i serien men i kväll ledde Whitefish med ett par poäng hela matchen. Whitefish foul:ade en hel del, två av de bästa spelarna foulade fem gånger var och blev avstängda från resten av matchen. Arggh så nervöst. Vi fick nästan en technical foul för någon från Whitefish kastade ut saker på planen ett par gånger, och det hade inte varit bra eftersom en technical betyder free throws för C-falls och vi ledde ju bara med ett par poäng... Men vi fick aldrig någon technical som tur var. Det hela slutade trots allt 68 - 66 till Whitefish.
Det var så högljutt inne i salen, och jag kunde ju knappt höra något innan pga min öroninflammation! Alla hade målat sig i ansiktet med gult och grönt och någon hade skaffat två gosedjurs katter som de hängt strypsnaror och sen svingade i en propeller över huvudet.... Måste påpeka att C-falls maskot är "the wildcats". Vår half-time dance var Thriller, den med stunt:sen på slutet. Jag var så himla nervös men alla sa att det såg jättebra ut efteråt. Mådde lite illa, tror det var en kombo av adrenalin, antibiotika och alldeles för söt energidryck (yuck).
När vi vann försökte Mrs Fuller (galna volleyboll coachen, ni vet, som också är Athletic Director på Whitefish), Officer Venemon (Student Resource Officer på Whitefish, vår "school cop", typ som skolsköterska haha) och Mr Paulson (rektorn) få alla att stanna i läktarna och fira, inte springa ut på planen, men det gick inte. Alla blev galna och sprang ut på planen och skapade en mosh pit (gigantisk gruppkram kanske..). De sprang rakt över oss stackars cheerleaders för att ta sig till basketspelarna, men det gjorde inget haha! Vi hamnade någontans i mitten och över alla huvuden kunde man se de stackars katterna i strypsnaror svingas runt och en och annan pom pom flög i luften.
Och trots allt så spelade den här matchen ingen roll för mig, tejerna hade ju redan säkrat sin plats i state, så jag visste ju redan att jag skulle åka med dem. Fatta hur glada alla cheerleaders blev som i början av säsongen blivit tilldelade att åka till boys state, inte girls state! För att inte tala om alla killar som nu får åka och spela i the state championship!
På bussresan hem var alla så himla glada, vi delade buss med basketlaget och alla hurrade hur mycket som helst och vara bara allmänt lyckliga.
Kramar!
1 Alla skolor spelar i en basket serie under basket säsongen, vi är i östra Montana serien eller något sånt.
2 När alla mött alla två gånger, borta och hemma, börjar divisionals som är turneringen som bestämmer vilka två lag från östra som får åka till state.
3 State är turneringen som bestämmer vilken skola som är bäst i hela Montana.
4 Divisionals är precis över, tejerna kom tvåa och får åka till state.
5 Killarna kom också tvåa, men eftersom de inte spelat mot C-falls, som kom trea, i divisionals (bara i serien) så hade C-falls rätt att utmana Whitefish i ett challenge game. Den som vann the challenge game kom tvåa i divisonals och fick åka till state.
Så detta challenge game var i kväll. Columbia Falls (C-falls) och Whitefish har jag ju berättat är som Katte och Skrapan - bittra fiender. C-falls har en mycket bättre hejaklack (fast vi Whitefish cheerleaders är såå mycket bättre förstås....) Två tredjedelar av idrottshallen togs upp av C-falls anhängare. C-falls vann båda matcherna mot Whitefish i serien men i kväll ledde Whitefish med ett par poäng hela matchen. Whitefish foul:ade en hel del, två av de bästa spelarna foulade fem gånger var och blev avstängda från resten av matchen. Arggh så nervöst. Vi fick nästan en technical foul för någon från Whitefish kastade ut saker på planen ett par gånger, och det hade inte varit bra eftersom en technical betyder free throws för C-falls och vi ledde ju bara med ett par poäng... Men vi fick aldrig någon technical som tur var. Det hela slutade trots allt 68 - 66 till Whitefish.
Det var så högljutt inne i salen, och jag kunde ju knappt höra något innan pga min öroninflammation! Alla hade målat sig i ansiktet med gult och grönt och någon hade skaffat två gosedjurs katter som de hängt strypsnaror och sen svingade i en propeller över huvudet.... Måste påpeka att C-falls maskot är "the wildcats". Vår half-time dance var Thriller, den med stunt:sen på slutet. Jag var så himla nervös men alla sa att det såg jättebra ut efteråt. Mådde lite illa, tror det var en kombo av adrenalin, antibiotika och alldeles för söt energidryck (yuck).
När vi vann försökte Mrs Fuller (galna volleyboll coachen, ni vet, som också är Athletic Director på Whitefish), Officer Venemon (Student Resource Officer på Whitefish, vår "school cop", typ som skolsköterska haha) och Mr Paulson (rektorn) få alla att stanna i läktarna och fira, inte springa ut på planen, men det gick inte. Alla blev galna och sprang ut på planen och skapade en mosh pit (gigantisk gruppkram kanske..). De sprang rakt över oss stackars cheerleaders för att ta sig till basketspelarna, men det gjorde inget haha! Vi hamnade någontans i mitten och över alla huvuden kunde man se de stackars katterna i strypsnaror svingas runt och en och annan pom pom flög i luften.
Och trots allt så spelade den här matchen ingen roll för mig, tejerna hade ju redan säkrat sin plats i state, så jag visste ju redan att jag skulle åka med dem. Fatta hur glada alla cheerleaders blev som i början av säsongen blivit tilldelade att åka till boys state, inte girls state! För att inte tala om alla killar som nu får åka och spela i the state championship!
På bussresan hem var alla så himla glada, vi delade buss med basketlaget och alla hurrade hur mycket som helst och vara bara allmänt lyckliga.
Kramar!
Kommentarer
Trackback